Marie Nilsson: Återinför investeringsstödet för hyresrätter
Inför valet 2026 har vi ställt frågor till personer verksamma inom bostadsforskning, fastighetsbranschen, fackförbund, tankesmedjor och intresseorganisationer. Vilka bostadspolitiska reformer vill de se, och vad bör nästa regering ta tag i? Vi har frågat Marie Nilsson, förbundsordförande IF metall.
Målet för bostadspolitiken bör framför allt vara att få fram fler bostäder som normalinkomsttagare faktiskt har råd med. Det borde vara den mest genomgående principen.
När det sker större industrietableringar är bostäder till exempel en av de allra viktigaste frågorna. Det är ju oerhört centralt ur arbetsmarknadssynpunkt att människor ska kunna flytta dit jobben finns. Då är ofta en hyresrätt den första ingången. Jag tycker hyresrättens status som boendeform behöver stärkas. Och det måste vara hyresbostäder som människor med normala inkomster har råd att bo i.
En viktig reform vore att återinföra investeringsstödet för byggande av hyresrätter. Det är ingen helhetslösning men det har bevisligen haft effekt på bostadsbyggandet, särskilt för mindre hyreslägenheter.
När det gäller byggandet tror jag också det finns en hel del som kan förenkla processen och göra den mer kostnadseffektiv, till exempel mer av prefabricerade komponenter. Att man kan göra mycket mer i fabrik som man sedan kör ut och monterar.
För några år sedan deltog jag i utredningen Delegation Bostad 2030 och en del av de förslag vi tog fram är minst lika aktuella idag:
För det första måste staten ta ett tydligare övergripande ansvar för bostadsförsörjningen. Regeringen skulle till exempel regelbundet lägga fram en nationell bostadsförsörjningsplan som kompletteras med en handlingsplan.
För det andra behöver finansieringen av bostadsbyggandet reformeras. Staten måste återta ett tydligare ansvar för bostadsförsörjningen och tillsammans med kommunerna se till att det byggs bostäder med rimliga hyror. I delegationen såg vi ett problem i att byggandet kunde falla kraftigt när konjunkturen försämrades och vi ville hitta former där staten bidrog till att hålla uppe bostadsproduktionen.
För det tredje måste kommunernas ansvar bli tydligare. Kommunerna bör inte bara planera för bostäder utan också se till att de faktiskt byggs. Och det borde få konsekvenser för kommuner som inte fullgör sitt bostadsförsörjningsansvar. Kommunal markpolitik borde dessutom användas mer aktivt. Kommunalt ägd mark kan användas som ett verktyg för att öka byggandet av bostäder till rimliga kostnader.