Lisa Pelling: Det behövs en vision för bostadsjämlikhet i klimatkrisens tid
Inför valet 2026 har vi ställt frågor till personer verksamma inom bostadsforskning, fastighetsbranschen, fackförbund, tankesmedjor och intresseorganisationer. Vilka bostadspolitiska reformer vill de se, och vad bör nästa regering ta tag i? Vi har frågat Lisa Pelling, chef över tankesmedjan Arena idé.
Det är inte bara bostadssökande som står i ändlösa köer, detsamma kan sägas om bostadspolitiken. Det här valet ser ut att bli ännu ett val där bostadsfrågorna står alltför långt bak i kön för att kunna vara med och tävla om uppmärksamheten i den politiska hetluften.
Ungdomsorganisationen Jagvillhabostad.nu ropar med rätta ”Prioritera bostadspolitiken” i sin sammanställning över partiernas politik för ungas boende.
Nedprioriteringen av bostadspolitiken beror inte på att det saknas politiska skillnader. Hyresgästföreningen har gjort en utmärkt sammanställning av bostadspolitiken inför valet där de listar vad som står på spel. Skillnaderna är stora.
Ska vi fortsätta att förhandla hyrorna, på samma sätt som lönerna förhandlas på arbetsmarknaden, eller ska vi införa marknadshyror (lätt maskerade som ”trygghetshyror”), där det blir fritt fram för fastighetsägare att pressa ut så mycket de kan av människor som måste ha någonstans att bo?
Ska vi ha en generell bostadspolitik, där bostaden ses som en del av välfärden? Eller en behovsprövad bostadspolitik, där bostadspolitikerna med en variant av social housing nöjer sig med att sminka över de brutala konsekvenserna av att lämna bostadsfrågan åt marknaden?
Och ska det vara professionella värdar som hyr ut bostäder, eller i ökad utsträckning privatuthyrning? Det senare är Moderaterna och Kristdemokraternas lösning: de har föreslagit betydande lättnader i lagstiftningen för privatuthyrning. Det är en dystopi snarare än en vision: att bostadslösa barnfamiljer ska hänvisas till ett liv som inneboende i småhuskällare eller i friggebodar i villaträdgårdar. Och inser Moderaternas kärnväljare att deras parti vill ta ifrån bostadsrättsföreningar möjligheten att säga nej till andrahandsuthyrningar? När grannlägenheten är förvandlad till Airbnb är det för sent.
Den bostadspolitiska debatten är full av detaljer, men lider brist på konkreta förslag. Och den är tom på visioner.
Jag skulle vilja att partierna skaffade sig en vision om hur bostadsojämlikheten ska minska.
Hyresgäster får varken ränteavdrag eller rotavdrag, samtidigt som staten vräker miljarder över oss som bor i bostadsrätt eller villa. I Sälen och Åre breder radhusmattor ut sig med semesterbostäder, samtidigt som det råder trångboddhet i andra delar av Sverige. På Österlen och Gotland har lokalbefolkningen inte råd att bo kvar, samtidigt som staten tycker att det är rimligt att skattesubventionera både terrassbyggen och poolrengöring. Ingen kan skylla på att vi ”inte har råd att bygga”. Det är de ekonomiska förutsättningarna att ha råd med ett värdigt boende som är ojämlikt fördelade.
Mest av allt önskar jag att partierna tar in den eskalerande klimatkrisen. Har vi ens mark kvar att bygga på? Istället för att planera för ännu fler villamattor, med hus människor snart inte har råd att varken värma upp eller kyla ner, och dit de inte har råd att transportera sig, istället bo på höjden, i energisnåla, klimatsmarta hus med spårvagnshållplatsen framför porten? Då kan vi leva på bredden, i landskap som har plats att fånga upp vatten, bevara den biologiska mångfalden och säkra de ekosystemtjänster vi är beroende av.
Cementfabriken i Slite fortsätter att elda sina ugnar med importerat plastskräp, och hotar vattenförsörjningen på halva Gotland med sina planerade jättekalkbrott, samtidigt som den utlovade koldioxinfångningen från superutsläppskällan cement skjuts på framtiden. Ändå kommer det (med Miljöpartiet som undantag) inga konkreta förslag från bostadspolitikerna om hur vi ska sluta riva, och istället renovera och bygga om.
Bristen på bostadspolitik i valdebatten kanske beror på att vi inte ser att bostadsfrågorna handlar om allt: om allt från jämlikhet till klimat.
En kortare version av den här texten har publicerats i Dagens Arena 16 juni 2026.