Lennart Weiss: Behåll men utveckla de bostadspolitiska verktygen

Inför valet 2026 har vi ställt frågor till personer verksamma inom bostadsforskning, fastighetsbranschen, fackförbund, tankesmedjor och intresseorganisationer. Vilka bostadspolitiska reformer vill de se, och vad bör nästa regering ta tag i? Vi har frågat Lennart Weiss, senior rådgivare och chefredaktör, bostadspolitik.se.

90-talets systemskifte förändrade svensk bostadspolitik.  De generella bostadssubventionerna avskaffades, bostadsbidragen reducerades och allmännyttans roll förändrades till att drivas efter affärsmässiga principer. Kvar finns kommunernas planmonopol och Plan- och bygglagen som i byggfientliga kommuner snarast blivit ett verktyg för att hindra nybyggnation. Genom kommunernas syn på markinnehav som affärsverksamhet, helt legitima klimatambitioner tillsammans med tröga planprocesser får nyproduktionen höga hyror och priser. 

I samband med avregleringen fanns ett bostadsöverskott som gjorde att de mer djupgående effekterna av systemskiftet dröjde. Det gjorde att staten hjälpligt kunde upprätthålla byggvolymerna via investeringsstöd. Efterhand har dock revorna blir allt större i form av en ökad hemlöshet, unga och familjebildare som vare sig har tillträde till den hyrda eller ägda marknaden samt en regional missmatch av bostäder med överskott där de inte behövs och brist där arbetsmarknaden ropar efter arbetskraft.

Jag menar att starka skäl talar för att behålla de få generella verktyg som finns kvar i bostadspolitiken men utveckla dem. Jag syftar på bostadsbidragen, allmännyttan och ränteavdragen. Men politiken behöver kompletteras av åtgärder som träffar grupper i utsatt situation; människor som lever i hemlöshet, unga och familjebildare, arbetsmarknadens behov och äldre med ett trygghetsbehov men som ännu inte behöver särskilt boende. 

Så vilka alternativ står till buds?

Internationellt finns två huvudspår; stöd till en socialt inriktad hyresmarknad som i Österrike och Danmark eller stöd till en socialt fungerande ägarmarknad som i Norge, Australien och Kanada. I Sverige skulle vi kunna bygga politiken på en mix av båda:

• Riktade insatser för hemlösa, d v s permanenta kontrakt i beståndet, subventionerad nyproduktion och förvärv av enstaka hyresfastigheter.
• Generösa bostadslån till familjebildare, särskilt de yngre.
• Avreglering av hyressättningen i nyproduktion.
• Stöd till en ny typ trygghetsboende för äldre i kooperativ hyresrätt
• Riskdelning där statens roll i bostadsfinansieringen ökar men i andra former än förr. Staten bör bidra till att underlätta finansieringen för hushållen och fastighetsbolagen men aktörerna bör tillföra ett visst eget kapital. Bankerna gör den grundläggande kreditprövningen.

En ny regering bör tillsätta en bred bostadspolitisk kommission med mandat att föreslå de politiska kompromisser som sannolikt kommer att behövas.

Fram till valet den 13 september 2026 publicerar Bostad2030 inläggen på LinkedIn.