Bo Bengtsson: EU:s bostadspaket ger Sverige nya möjligheter
Inför valet 2026 har vi ställt frågor till 17 personer verksamma inom bostadsforskning, fastighetsbranschen, fackförbund, tankesmedjor och intresseorganisationer. Vilka bostadspolitiska reformer vill de se, och vad bör nästa regering ta tag i? Vi har frågat Bo Bengtsson, seniorprofessor i statskunskap vid IBF, Uppsala universitet.
Sverige är bättre rustat än de flesta länder när det gäller att uppnå, eller åtminstone närma sig, bostadsmålen i Agenda 2030. Vi har fortfarande en hög och relativt jämlik bostadsstandard liksom en robust bostadspolitik inriktad på goda bostäder åt alla. Den generella inriktningen av politiken och den rådande ansvarsfördelningen mellan stat, kommun och allmännytta fungerar i stort sett väl, liksom den integrerade hyresmarknaden med kollektiva förhandlingar.
Därtill har förutsättningarna nyligen förbättrats genom EU-kommissionens bostadspaket för att främja utbudet av bostäder med åtkomliga hyror i medlemsländerna. Inte minst skulle en revidering av EU:s statsstödsregler öka möjligheterna att ge ekonomiskt stöd till prisrimliga bostäder.
Denna förändring är särskilt intressant för Sverige, eftersom statsstöd hittills varit tillåtet enbart för bostäder med en tydlig och relativt snävt definierad målgrupp – alltså en social bostadssektor för de mest behövande, ofta benämnt ”social housing”. I den svenska debatten har en sådan behovsprövad sektor – som förekommer i de flesta europeiska länder – sedan länge avvisats med att den skulle bidra till stigmatisering och segregation.
Med EU-kommissionens nya bostadspaket öppnas nu möjligheten att ge statligt stöd även till ”affordable housing”, överkomliga bostäder som vänder sig till en bredare målgrupp. Detta ökar handlingsutrymmet i den svenska bostadspolitiken och skulle till exempel göra offentliga subventioner möjliga även för allmännyttans bestånd eller delar därav.
EU-kommissionens bostadspaket förbättrar också förutsättningarna att uppfylla det politiska ansvar för bostadsfrågan som svensk grundlag föreskriver. För detta behövs som jag ser det framför allt två förändringar:
För det första krävs ökat offentligt stöd till hyresboende. Parallellt med en växande favorisering av ägt boende har allt fler hyresgäster fått problem med stigande hyror, trångboddhet och uppluckrat besittningsskydd. För att hantera dessa problem krävs statliga insatser. En möjlighet kan vara någon variant av det tidigare investeringsstödet. Formen är dock inte det viktiga utan att resurser tillförs så att hyresrätten åter kan bli en fullvärdig upplåtelseform för alla.
För det andra borde hyresgästernas ställning kunna stärkas genom vissa utkrävbara juridiska rättigheter gentemot stat och kommun, vilket skulle ge hushåll med bostadsproblem en starkare position gentemot fastighetsägare och socialtjänst.