Elinor Odeberg: Bygg hyresrätter som vanliga löntagare har råd med
Inför valet 2026 har vi ställt frågor till personer verksamma inom bostadsforskning, fastighetsbranschen, fackförbund, tankesmedjor och intresseorganisationer. Vilka bostadspolitiska reformer vill de se, och vad bör nästa regering ta tag i? Vi har frågat Elinor Odeberg chefsekonom och utredningschef på Handels.
Det viktigaste en ny regering kan göra för att Sverige ska närma sig de bostadspolitiska målen i Agenda 2030 är att öka den statliga medfinansieringen för byggande av hyresrätter, stärka allmännyttan och höja bostadsbidragen.
Framför allt så behöver Sverige fler hyresbostäder men det måste vara bostäder med en hyra som vanliga löntagare har möjlighet att betala. När vi som idag har en övergripande brist på hyresrätter är det inte heller läge att omvandla ännu fler hyresrätter till bostadsrätter.
Jag menar att det behövs en stopplag som förhindrar fortsatt ombildning.
Hur får vi då fler hyresrätter?
För det första krävs ett ökat statligt engagemang, vi behöver en ökad statlig medfinansiering jämfört med idag. Det kan handla om exempelvis lån, statligt byggbolag och investeringsstöd. Det viktiga är att staten får en mycket tydligare roll för att bygga bort bristen på hyresbostäder.
För det andra måste även allmännyttan få en tydligare roll. Framför allt borde alla kommuner ha en allmännytta, så ser det inte ut idag.
Sist men inte minst så bör bostadsbidraget höjas och reglerna göras mer generösa för att fler ska kunna få det. Idag gäller en mycket sträng inkomstprövning, för sträng tycker jag. En medlem i Handels som har ett jobb, men till exempel är separerad, uppfyller kanske ändå inte kraven. Det blir lite av ett nålsöga att komma igenom. Jag tycker inkomstprövningen bör göras mer generös än den är idag.
Det är också ett problem att många barnfamiljer som kanske inte har så lång kötid hamnar i dyr nyproduktion. När det gäller hyressättningen så har det äldre beståndet, i framför allt storstäderna, idag ofta låga hyror eftersom kostnaderna där inte är så höga. Nyproducerade lägenheter, till exempel i förorter, är i regel dyrare. Samtidigt har jag svårt att se ett bättre alternativ än en kömodell. Jag tycker dock att man i större utsträckning bör använda förturer, till exempel till stora lägenheter för barnfamiljer. Man skulle också kunna ha krav på privata värdar att ha lägre trösklar för delar av beståndet. Jag tycker alltså att vi kan bevara och förbättra kömodellen och bruksvärdesprincipen men använda mer av behovsprövning.