Martin Grander: “Bostadsbidragen måste reformeras”
Inför valet 2026 har vi ställt frågor till 17 personer verksamma inom bostadsforskning, fastighetsbranschen, fackförbund, tankesmedjor och intresseorganisationer. Vilka bostadspolitiska reformer vill de se, och vad bör nästa regering ta tag i? Först ut är Martin Grander, universitetslektor och docent i urbana studier, Malmö universitet.
Det går att argumentera för att Tidö-regeringen har genomfört fler bostadspolitiska reformer än många tidigare regeringar. Dessa reformer kommer emellertid inte att lösa de mer akuta bostadsproblemen, nämligen de som har att göra med möjligheten för hushåll med låga inkomster att få tillgång till bostad på orter där arbetstillfällen finns. Reformerna har främst varit inriktade på att fler ska kunna äga sitt boende, särskilt småhus, samt på att underlätta andrahandsuthyrning av bostadsrätter. Dessa reformer förväntas inte ha någon större effekt på tillgången till bostad för låginkomsthushåll.
De mest angelägna bostadspolitiska reformerna är sådana som utökar och kompletterar den generella bostadspolitiken för att fler med låga inkomster ska kunna efterfråga boende, såväl ägt som hyrt.
- Den mest angelägna reformen är ett kraftigt reformerat bostadsbidrag. Den kommande förändringen i bostadsbidraget kommer inte att göra någon större skillnad för möjligheten för låginkomsthushåll att efterfråga en bostad. Såväl inkomstgränserna som avgör om man är berättigad som det totala beloppet som kan erhållas behöver revideras.
- Vidare är en finansiell omställning inom bostadsområdet angelägen och bör genomföras på längre sikt. Genom att fasa ut ränteavdraget och ersätta fastighetsavgiften med en fastighetsskatt kan staten generera intäkter som kan användas för en mer socialt inriktad bostadspolitik, exempelvis för ett investeringsbidrag för bostadsbyggande där en viss andel av bostäderna förmedlas enligt behov och för ovannämnda reformering av bostadsbidraget. En sådan finansiell växling skulle också medföra att det ägda boendet betraktas mindre som en investering och mer som en bruksvara, vilket skulle dämpa prisutvecklingen och utjämna skillnaderna mellan ägt och hyrt boende.
- För det tredje kan systemet för reservationer av bostäder utökas. Redan idag finns möjligheter för kommunala bostadsförmedlingar att fördela hyresbostäder enligt andra kriterier än rak kötid genom förturer och reservationer. En mer omfattande lagstiftning skulle kunna ställa krav på samtliga hyresvärdar, inte bara dem som är anslutna till kommunala bostadsförmedlingar, att på ett transparent sätt fördela en viss andel av bostäderna i sitt bestånd utifrån behov. Det kan exempelvis handla om att en viss andel av stora lägenheter med rimlig hyra reserveras till trångbodda barnfamiljer, eller att en reservationskategori för ungdomar införs.